Ja de ser ni väl kanske! Ett bildbevis till och med!

Hon är så go, ibland har hon värsta separationsångesten när pappa åker och jobbar, blir jätte ledsen när han går ner för trappen och vinkar hejdå.

Som tur är så går de snabbt över när hon får komma upp till sin kära mamma för de är ju ändå jag som gäller mest.

Även om Klara egentligen tyr sig till allt och alla. Hon är ju inte de minsta brydd direkt, vinkar och flinar glatt till alla hon möter, inklusive bilar mm.

Men idag var de pappa som gällde, nästa varje frukost denna vecka har slutat med att hon sitter i pappas knä och mumsar istället för att sitta i sin stol.

Och hon ska smaka av allt som pappa har. Idag var de rostat bröd med kaviar, men de gillade hon inte. Fyybubblan, kaviaren kom ut direkt..